Nya mål?

Det har varit skönt att bara vara själv, inga problem. Men det börjar bli jävligt tråkigt måste jag säga. Inte alls varit intresserad av någon eller gjort några försök. Och känner mig inte så sugen heller. Fast man blir ju bara äldre...

Svårt att träffa nytt folk när man jobbar 3 helger av 4. Kanske dags att byta jobba. Känner att det är dags för ett nytt kapitel i mitt liv.

Har kämpat rätt mycket i motvind i mitt idrottsmål. Fick inflammation i muskelfästena i ljumskarna och i nedre delen av magen. Vila 1 år körde rehab 6 månader. Tränat normal sen dess och för 2 veckor sen separerade jag revbena och slet av en muskel i magen. Läkarna missa så nu har revbena läkt fel :(. Minst 3 månaders vila och sen rehab på det. Tappat motivationen, lägger nog energin på något annat nu. Svensk sjukvård är fan sämst och ingen kommer operera på det. Får gå runt missformad resten av livet..

Så som sagt dags för ett nytt kapitel i livet, nya mål. Men vad? Det är frågan.

Det finns ingen kärlek det är bara en illusion.

Är man först vuxen

när man gjort slut med någon man egentligen älskar och vill vara med?
Den frågan är inte logisk men jag skulle vilja ställa den till dig för det är ju så det verkar.

Jag vet att du inte mår bra av svartsjukan med mig... Jag undrar fakiskt om det inte ligger mer bakom. Sluta ge mig dubbla budskap. Leker du med mig?
Varför säga till mig, att det är för att du älskar mig så mycket som gör att du inte kan höra från mig?
är det så? eller är det ett spel? är jag din livbåt, om du inte hittar nå bättre?..


Att du alltid gått din egenväg är en av det egenskaperna som gjort att jag gillar dig.
Det var stark av dig att gå din egen väg från mig... jag var fortfarnde imponerad av din styrka men ledsen.
Men på nåt sätt den senaste tiden låter det som om du har börjat bli som alla andra..

du sa till mig. att man blir som man umgås. och det stämmer till viss del. eller vad säger du?´


ge fan och försvinn ur mitt huvud så jag åtminsone får sova bra en natt..

Va ute igår, sen såg jag bolt idag

Ja va ute och fira en barndomskompis igår på stan. Va ute på nått äckligt brattställe nära stureplan. Hur som helst det va väl okej. Bara roligt att träffa polarna som vanligt resten va sådär.

Sjukt jobbigt var att varenda tjej jag såg så tänkte jag på dig och att du är bättre...
Jag började känna att jag började tappa humöret bli förbannad och nere.. Alltså dags att dra före jag spåra ur..

Så det blev nattbussen och jävlar det va det värsta. Nattbussen är fan bland det tråkigaste man kan åka, om det inte är med någon man älskar.
Då kan det vara underbart ändå även fast det är drygt. Självklart va det ett par som satt brevid. Dom satt och myste som vi brukade göra hela jävla vägen hem. Hon va rätt lik dig. Hon ville springa hem för att det va kallt, exakt som du alltid ville göra. Vilket är så jävla sjukt gulligt tycker jag..
Fy fan va drygt det var, tror du det gick att tänka på något annat än dig hela vägen hem? nej.. Va så när att bryta tystnaden och skicka mess till dig.

Men det finns absoulut inget jag kan säga till dig längre för att gör det bra längre. Jag skulle bara va patetiskt och belastande i dina ögon. Jag skiter i det jag tror på dig ändå.. tragiskt nog.


Du släppte iväg mig, jag kom tillbaks.
Jag släppte iväg dig... snäll kom tillbaks jag ber dig med allt jag är..
Släpper man iväg en fågel och den kommer tillbaks är det menat att vara (eller nåt sånt va ordspråket, ni fattar)


Ja juste jag såg Bolt idag, den tecknade filmen. Den var fan riktigt bra. Och jag börja gråta till den haha.. det är fan illa en teckand film liksom. Några stunder som påminde om oss..

ja jävlar det va den helgen, underbar...

ja just det tänk positivt

Läste en bok om att tänka postivt. Och att man tydligen kan få fysiska förändringar i hjärnan av att tänka postivt, så att hjärnan tillslut väljer att tänka positivt. Inte som mig alltid tänka negativt först.. Jag är väl i grund och botten en realist, pessimist, logiker och en jävligt stor drömmare..

Jag har försökt hela februari månad men det har inte gått så jävla bra.. men jag är inte den som ger upp.. (varför mår vi så dåligt när vi har det så bra, heter boken för övrigt om någon är íntresserad)

Förresten här är lite roliga fakta från boken (ej kollat upp om det stämmer dock):
* 30% av de som är sjuk är p.g.a biverkningarna av tabletterna de ätit.
* En sak som alla skolskjutningar i usa har haft gemensamt är att de ätit prozac.
Tro fan att jag inte kommer våga äta nå lyckopiller om jag någonsin lyckas släpa iväg mig själv till en pyskolog.


tankarna skapar din verklighet, eller?... we will see..

Inte det minsta vettigt, flippa snart

Fick ett sms " jag älskar dig fortfarande så mycket... o jag saknar dig jävligt mycket ibland".
Sen att föreslå att vi ska bryta kontakten helt i 2,5 månad.. för att du sen ska ta kontakt med för att gå ut äta tillsammans när du kommer hem till sverige.
Ärligt talat, jag är för stor realist för att tro att det enns kommer hända.

Och det p.g.a av din svartsjuka (och gammla minnen) att du såg några bilder på mig på facebook där jag håller en öl och är med kompisar.

Har du kollat på dig själv? 95% av dina bilder är ju fan festa bilder med sprit i handen.
Du bör fundera över din dubbelmoral och svartsjuka, det börjar likna hyckleri. Du kommer bara få samma problem om du skaffar en ny kille och har samma svartsjuka. Jag vet att jag dels skapa din svartsjuka när jag förstörd din tillit till mig. Men din svarsjuka kommer inte bara från mig. Man kan inte hålla någon så hårt.. men jag vill ha dig ändå, jag gillar dina skavanker..

Det är uppenbart att vi älskar varandra.. eller? Varför inte vara tillsammans då?
fullständigt sinnessjukt!

Förlåt att jag förstörde din tillit


Försvinn ur mitt huvud.. jag orkar inte mer..
Varför kan jag inte sluta tänka på dig.
Varför kan jag inte gå vidare som alla andra
Varför kan jag inte vara ombytlig som alla andra..
Jag vill sluta ha känslor.
Jag vill bli gammal tillsammans med dig.
Jag vill vara lojal mot dig livet ut.


Fan vad man känner sig efterhängsen och patetisk. Pyskbrytet ligger nära, får väl se hur jag reagerar om/när du ringer om/när vi ses. Jag tror ärligt jag kommer flippa totalt nångång under sommaren. Känner hur det ligger och kokar..


Jag just det kanske nyfiken varför februari månad varit den tyngasta o sämsta?
*inte kunna sluta tänka på någon (oväntat?). Var på väg från mitt rum till köket och bara la mig ner och bröt ihop. Och tvungen att ta ledig från jobbet (kort varsel), kunde inte sova hela natten bara massa konstiga tankar..

*infektion och tvungen att äta pencillin i 20 dagar på det fick jag förkylning efter 2 dar in kuren. tvungen att ta ledigt igen från jobbet med kort varsel, dom blev inte glada. Och jag blev tvungen att berätta varför det va akut lite pinsammt (dont ask..)

*polisanmäld för slagmål (inte jag som börja det men jag avslutade det...)
åkte på en fegsmäll när jag va på väg bort från killen för jag ville inte slåss, så jag fick blåtira.
Och det har man inte fått sluta höra på jobbet.,alla tror man fått spö. lite störigt.
Det var inte jag som fick gå och lägga mig tidigt om man säger så.
Jag har samma filosofi som Bas Rutten "I don’t believe in an eye for an eye…I believe in an eye for two eyes" Dubbelt eller värre tillbaka..

att jag hamnar i slagmål är fan ett tecken på att jag börja bli instabil.. för när jag åkte på smällen lossna alla mina spärrar. länge sen man kände att man levde. sjukt men sant. ännu sjukare är att jag börjat må lite bättre efter det.

Men nånting kokar under ytan som sagt..

"var stolt över din hjärtesorg och smärta, det är bara när du är öppen för kärleken som ditt hjärta kan gå i kras"

Jag stod vid mitt vägskäl ikväll.
jag funderade faktiskt seriöst på att dricka för att döva smärtan ikväll. men det kommer bara vara ett steg bakåt..
det är den enkla vägen (och när valde jag någonsin att göra nåt på det enkla sättet hehe) och jag kan nog lätt halka dit.
Jag kollade på min "kompis" och kände bara fan va patetisk, jag vill inte bli så. Alltså det är okej att dricka om man kan hantera det och gör det för att ha lite kul..

Någonstans i mig finns det nåt som gör att jag aldrig kan ge upp även hur nedbryten jag än blir, jag kanske är en självplågare helt enkelt (ironi). Fast jag kan väl erkänna jag har nog varit bra nära gränsen endel dagar och mitt självförtroende är i botten, inte lätt att klara allt själv faktiskt. Jag förstår varför jag var så hård och kall före jag träffa dig och du öppnade min ögon och känslor.

Även fast det gör ont att tänka på dig så hjälper det mig, du har lärt mig så mycket.. jag är inte bitter över något jag har bara smärta..


Det är en jävla skillnad på att dricka någon ibland och ha roligt och för att döva smärtan..


kram kram min ängel..