Tankar om allt och inget

Nya mål?

2010-11-21T18:59:00.002+01:00

Det har varit skönt att bara vara själv, inga problem. Men det börjar bli jävligt tråkigt måste jag säga. Inte alls varit intresserad av någon eller gjort några försök. Och känner mig inte så sugen heller. Fast man blir ju bara äldre...

Svårt att träffa nytt folk när man jobbar 3 helger av 4. Kanske dags att byta jobba. Känner att det är dags för ett nytt kapitel i mitt liv.

Har kämpat rätt mycket i motvind i mitt idrottsmål. Fick inflammation i muskelfästena i ljumskarna och i nedre delen av magen. Vila 1 år körde rehab 6 månader. Tränat normal sen dess och för 2 veckor sen separerade jag revbena och slet av en muskel i magen. Läkarna missa så nu har revbena läkt fel :(. Minst 3 månaders vila och sen rehab på det. Tappat motivationen, lägger nog energin på något annat nu. Svensk sjukvård är fan sämst och ingen kommer operera på det. Får gå runt missformad resten av livet..

Så som sagt dags för ett nytt kapitel i livet, nya mål. Men vad? Det är frågan.

Det finns ingen kärlek det är bara en illusion.

2009-03-29T19:12:00.000+02:00

Är man först vuxen

2009-03-01T16:25:00.004+01:00

när man gjort slut med någon man egentligen älskar och vill vara med?
Den frågan är inte logisk men jag skulle vilja ställa den till dig för det är ju så det verkar.

Jag vet att du inte mår bra av svartsjukan med mig... Jag undrar fakiskt om det inte ligger mer bakom. Sluta ge mig dubbla budskap. Leker du med mig?
Varför säga till mig, att det är för att du älskar mig så mycket som gör att du inte kan höra från mig?
är det så? eller är det ett spel? är jag din livbåt, om du inte hittar nå bättre?..

Att du alltid gått din egenväg är en av det egenskaperna som gjort att jag gillar dig.
Det var stark av dig att gå din egen väg från mig... jag var fortfarnde imponerad av din styrka men ledsen.
Men på nåt sätt den senaste tiden låter det som om du har börjat bli som alla andra..

du sa till mig. att man blir som man umgås. och det stämmer till viss del. eller vad säger du?´

ge fan och försvinn ur mitt huvud så jag åtminsone får sova bra en natt..

Va ute igår, sen såg jag bolt idag

2009-03-01T16:04:00.004+01:00

Ja va ute och fira en barndomskompis igår på stan. Va ute på nått äckligt brattställe nära stureplan. Hur som helst det va väl okej. Bara roligt att träffa polarna som vanligt resten va sådär.

Sjukt jobbigt var att varenda tjej jag såg så tänkte jag på dig och att du är bättre...
Jag började känna att jag började tappa humöret bli förbannad och nere.. Alltså dags att dra före jag spåra ur..

Så det blev nattbussen och jävlar det va det värsta. Nattbussen är fan bland det tråkigaste man kan åka, om det inte är med någon man älskar.
Då kan det vara underbart ändå även fast det är drygt. Självklart va det ett par som satt brevid. Dom satt och myste som vi brukade göra hela jävla vägen hem. Hon va rätt lik dig. Hon ville springa hem för att det va kallt, exakt som du alltid ville göra. Vilket är så jävla sjukt gulligt tycker jag..
Fy fan va drygt det var, tror du det gick att tänka på något annat än dig hela vägen hem? nej.. Va så när att bryta tystnaden och skicka mess till dig.

Men det finns absoulut inget jag kan säga till dig längre för att gör det bra längre. Jag skulle bara va patetiskt och belastande i dina ögon. Jag skiter i det jag tror på dig ändå.. tragiskt nog.

Du släppte iväg mig, jag kom tillbaks.
Jag släppte iväg dig... snäll kom tillbaks jag ber dig med allt jag är..
Släpper man iväg en fågel och den kommer tillbaks är det menat att vara (eller nåt sånt va ordspråket, ni fattar)

Ja juste jag såg Bolt idag, den tecknade filmen. Den var fan riktigt bra. Och jag börja gråta till den haha.. det är fan illa en teckand film liksom. Några stunder som påminde om oss..

ja jävlar det va den helgen, underbar...

ja just det tänk positivt

2009-02-28T14:43:00.005+01:00

Läste en bok om att tänka postivt. Och att man tydligen kan få fysiska förändringar i hjärnan av att tänka postivt, så att hjärnan tillslut väljer att tänka positivt. Inte som mig alltid tänka negativt först.. Jag är väl i grund och botten en realist, pessimist, logiker och en jävligt stor drömmare..

Jag har försökt hela februari månad men det har inte gått så jävla bra.. men jag är inte den som ger upp.. (varför mår vi så dåligt när vi har det så bra, heter boken för övrigt om någon är íntresserad)

Förresten här är lite roliga fakta från boken (ej kollat upp om det stämmer dock):
* 30% av de som är sjuk är p.g.a biverkningarna av tabletterna de ätit.
* En sak som alla skolskjutningar i usa har haft gemensamt är att de ätit prozac.
Tro fan att jag inte kommer våga äta nå lyckopiller om jag någonsin lyckas släpa iväg mig själv till en pyskolog.

tankarna skapar din verklighet, eller?... we will see..

Inte det minsta vettigt, flippa snart

2009-02-28T14:29:00.007+01:00

Fick ett sms " jag älskar dig fortfarande så mycket... o jag saknar dig jävligt mycket ibland".
Sen att föreslå att vi ska bryta kontakten helt i 2,5 månad.. för att du sen ska ta kontakt med för att gå ut äta tillsammans när du kommer hem till sverige.
Ärligt talat, jag är för stor realist för att tro att det enns kommer hända.

Och det p.g.a av din svartsjuka (och gammla minnen) att du såg några bilder på mig på facebook där jag håller en öl och är med kompisar.

Har du kollat på dig själv? 95% av dina bilder är ju fan festa bilder med sprit i handen.
Du bör fundera över din dubbelmoral och svartsjuka, det börjar likna hyckleri. Du kommer bara få samma problem om du skaffar en ny kille och har samma svartsjuka. Jag vet att jag dels skapa din svartsjuka när jag förstörd din tillit till mig. Men din svarsjuka kommer inte bara från mig. Man kan inte hålla någon så hårt.. men jag vill ha dig ändå, jag gillar dina skavanker..

Det är uppenbart att vi älskar varandra.. eller? Varför inte vara tillsammans då?
fullständigt sinnessjukt!

Förlåt att jag förstörde din tillit

Försvinn ur mitt huvud.. jag orkar inte mer..
Varför kan jag inte sluta tänka på dig.
Varför kan jag inte gå vidare som alla andra
Varför kan jag inte vara ombytlig som alla andra..
Jag vill sluta ha känslor.
Jag vill bli gammal tillsammans med dig.
Jag vill vara lojal mot dig livet ut.

Fan vad man känner sig efterhängsen och patetisk. Pyskbrytet ligger nära, får väl se hur jag reagerar om/när du ringer om/när vi ses. Jag tror ärligt jag kommer flippa totalt nångång under sommaren. Känner hur det ligger och kokar..

Jag just det kanske nyfiken varför februari månad varit den tyngasta o sämsta?
*inte kunna sluta tänka på någon (oväntat?). Var på väg från mitt rum till köket och bara la mig ner och bröt ihop. Och tvungen att ta ledig från jobbet (kort varsel), kunde inte sova hela natten bara massa konstiga tankar..

*infektion och tvungen att äta pencillin i 20 dagar på det fick jag förkylning efter 2 dar in kuren. tvungen att ta ledigt igen från jobbet med kort varsel, dom blev inte glada. Och jag blev tvungen att berätta varför det va akut lite pinsammt (dont ask..)

*polisanmäld för slagmål (inte jag som börja det men jag avslutade det...)
åkte på en fegsmäll när jag va på väg bort från killen för jag ville inte slåss, så jag fick blåtira.
Och det har man inte fått sluta höra på jobbet.,alla tror man fått spö. lite störigt.
Det var inte jag som fick gå och lägga mig tidigt om man säger så.
Jag har samma filosofi som Bas Rutten "I don’t believe in an eye for an eye…I believe in an eye for two eyes" Dubbelt eller värre tillbaka..

att jag hamnar i slagmål är fan ett tecken på att jag börja bli instabil.. för när jag åkte på smällen lossna alla mina spärrar. länge sen man kände att man levde. sjukt men sant. ännu sjukare är att jag börjat må lite bättre efter det.

Men nånting kokar under ytan som sagt..

"var stolt över din hjärtesorg och smärta, det är bara när du är öppen för kärleken som ditt hjärta kan gå i kras"

2009-01-30T20:42:00.001+01:00

Jag stod vid mitt vägskäl ikväll.
jag funderade faktiskt seriöst på att dricka för att döva smärtan ikväll. men det kommer bara vara ett steg bakåt..
det är den enkla vägen (och när valde jag någonsin att göra nåt på det enkla sättet hehe) och jag kan nog lätt halka dit.
Jag kollade på min "kompis" och kände bara fan va patetisk, jag vill inte bli så. Alltså det är okej att dricka om man kan hantera det och gör det för att ha lite kul..

Någonstans i mig finns det nåt som gör att jag aldrig kan ge upp även hur nedbryten jag än blir, jag kanske är en självplågare helt enkelt (ironi). Fast jag kan väl erkänna jag har nog varit bra nära gränsen endel dagar och mitt självförtroende är i botten, inte lätt att klara allt själv faktiskt. Jag förstår varför jag var så hård och kall före jag träffa dig och du öppnade min ögon och känslor.

Även fast det gör ont att tänka på dig så hjälper det mig, du har lärt mig så mycket.. jag är inte bitter över något jag har bara smärta..

Det är en jävla skillnad på att dricka någon ibland och ha roligt och för att döva smärtan..

kram kram min ängel..

Förrvirring

2009-01-11T10:12:00.002+01:00

Köpa lägenhet, plugga eller bara dra utomlands om och om igen.

Varför är man så jävla lat så man alltid gör det som är lättast... ingenting.

Jag har ingenting emot att kämpa jag till och med gillar för det gör livet roligare på nåt sätt. Men jag väljer aldrig det. Kanske för bekväm? för jävla lat eller helt enkelt vet inte vad jag vill göra?

Jag som hatar tristess. Väljer man aldrig det lite tuffare valet blir svaret tristess i vardagen.

Vad ska man göra?

2009-01-04T16:43:00.002+01:00

Har sparat ihop nog med pengar för att göra något.
Ska jag skaffa en lägenhet, hitta nåt att plugga eller ska jag bara dra utomlands medans jag inte låst upp mig.
För köper jag lägenhet blir jag låst. Fråga är vad jag vill... vanliga beslutsångesten inför stora beslut. Jag jobbar ju egentligen med något jag inte vill göra så varför låsa upp sig. Och jag är väldigt tveksam om jag vill bor kvar här.

Och hur gick det med att inte prata med exet, jo åt helevet. Men det va ju hon som tog kontakt och sa att hon sakna mig. Så jag har väl halvt brutit det löftet.

Beroende

2008-12-29T18:36:00.004+01:00

Jag har så jävla lätt att "snöa" in mig på saker.

Jag började med att va beroende av dataspelande. Fan vad glad jag är att jag lyckades ta mig ur det.

Sen var det sprit (och fest antar jag). Eller ifos var samtidgt som spelandet.

Och träning. Jag har varit en sån jävla träningsnarkoman hela mitt liv. Trodde jag började komma ur det. Jobbar mycket och så, har inte tid. Men nu när jag förlorat dig har jag tid igen, massor med tid. (ja det är bara inse annars skulle jag inte skriva här)

Men jag märker nu att jag är påväg tillbaks i träningsberoendet. Jag gör det inte för att jag tycker det är roligt, jag bara gör det. Mycket för att det är skönt att slippa tänka på allt som snurar runt i mitt huvud som mitt ex och min livsitation. Egentligen skulle jag vilja, och jag vet att jag borde fokusera på nånting annat för att förändra min livssitation. Men vem vet nu kanske jag kommer i form till januari för att kör match igen, jag kanske behöver det.

Min motivation förut var för att glömma och inte tänka på saker, fram till att jag var 22 ungefär.
Efter det fram tills det tog slut med exet för att det var roligt.
Men nu åter för att glömma och döva smärtan. Fylla det jag saknar med fysisk smärta och ilska.

Du är som en ängel för mig som fick mig att öppna mina ögon. Du fick mig att se att det finns viktigare och roligare saker i livet än datorspel, sprit och träning. För det är jag evig tacksam. Kärlek.

Snart nyår

2008-12-29T18:06:00.003+01:00

och jag har ingenting planerat. Men jag ska fan ut.
Det tråkiga är att jag har knappt några kompisar kvar.

Jag ändrade min livsstil från att alltid va fullast på festerna till att knappt dricka alls. Bland det bättre jag har lyckats göra. Men jag insåg också att det flesta av mina "vänner" var bara krökarpolare. Men så är det.

Jag är 26 år och har supit 1-2 ggr i veckan sedan jag varit 13 år. Men runt 24 strecket började jag fundera över mitt liv och vad jag höll på med.

Dessutom söp morsan ihjäl sig några månader efter födelsedagen. Inte för att vi stått varandra nära. Ska jag vara ärlig känns det skönt. Kanske hon äntligen funnit frid? vem vet.
Hon var alltid förjävligt mot mig.
Hon har iallfall lärt mig några viktiga saker. Hur man inte ska vara som förälder och att jag inte vill sluta som henne. Ensam, tragisk och bitter.

Och jag kan ju inte förneka att jag förlora kompisar p.g.a mitt förhållande..

Att jag jobbar på ett jobb som man hatar och knappt träffar någon gör det inte direkt lättare att träffa ny polare.

Livet är kasst just nu. Fan jag måste börja tänka postivare

Mål i livet

2008-12-29T14:06:00.002+01:00

Jag har aldrig haft något mål i livet. Jag har aldrig vetat vad jag vill bli "när jag blir stor".
Och jag har ingen anning om hur jag ska komma fram till det.
Bästa jag har kommit fram till är att ta steget, du har inget att förlora och testa grejer. Men tyvärr har jag inte haft den energin det senaste året att göra det. Men jag känner att det är påväg tillbaks

Fan va skönt det hade varit om man var en såndär som visste va de ville bli när det blev stora..

Enda jag vet är att jag lära mig snabbt, blir lätt uttråkad och kräver stor variation och frihet... hmm vad kan passa en då? tål att funderas på.. (vilket jag gjort väldigt länge)

Ny start

2008-12-29T13:38:00.000+01:00

Det är dags att börja leva igen.

Jag har varit nere allt förlänge över min förlorade kärlek, snart ett år.
Jag var redo för en framtid med henne och allt vad det innebär...
Det är dags att jag slutar jaga henne. Ju hårdare jag kramar henne dessto mer kommer hon glida ur mitt grepp. Dessutom känner jag mig bara patetisk.
Det konstiga är att jag alltid gett henne stor frihet att göra vad hon vill. Kanske var det, det som var felet?
Jag får leva på hoppet att hon kommer tillbaka till mig, men jag ska inte tänka på henne. Jag måste börja leva. Kommer hon tillbaks så kommer hon.

Jag tänker inte höra av mig till henne under hela januari månad det är ett löfte till mig själv. Men jag får svar om hon tar kontakt.

Jag jobbar med något jag egentligen inte vill göra. Jag får ju pengar men det betyder egentligen ingenting annat för mig än att när jag väl kommer på vad jag vill kan jag göra det.
Det är faktiskt ett jävligt trist jobb, jag kan så jävla mycket bättre. Jag är själv nästan hela tiden. Men visst det har sina fördelar, allt är upp till en själv hur det ska gå. Men det är inte speciellt utmanande, roligt eller utvecklande. Och allra viktigast inte det jag vill slösa bort min livstid på.

"It took the death of hope to let you go"
(slipknot -snuff) riktigt bra låt faktiskt..

Denna ekonomiska kris

2008-12-29T13:26:00.000+01:00

Skulle väl komma förr eller senare. Människorasen är som omogna tonåringar som ska konsumera mer mer och mer. Det fattar väl vem som helst att det inte håller inte längden. Tillslut blir man skyldig någon och måste stå i skuld och leva på mindre en tid framöver.

Jag skulle verkligen inte ha något emot att världsidealen ändrades så att arbetstiden blev mindre och fler fick arbeta. Då skulle man få mer tid att med sina nära och kära och det tycker jag är viktigare och dessutom roligare och mer utvecklande. Varför inte dela jobbtiden med dom som är arbetslösa nu.

Folk skulle bli säkarare sig själv och barn skulle få en bättre uppväxt med föräldrar som finns till hands som i sin del leder till en bättre värld längre fram.

Vilken amatör filosof man är :)

Jag rammla visst

2008-12-29T13:19:00.000+01:00

också dit tillslut. Jag har egentligen aldrig förstått det här med att blogga.

Detta kommer bara vara ett ställa att skriva ner mina tankar som jag har i mitt huvud.
Jag har ett sånt fullständigt kaos i mitt huvud så detta kanske hjälper mig att få ordning och få ut endel grejer.

Jag bryr mig inte om någon läser min blogg detta gör jag för mig.